~ Kristna noveller ~

 

Jag träffade en jätte trevlig kille på ett möte en gång,
vi träffades andra gången förra veckan och han visade tydligt att han ville bli min vän.
Det var en sådan person som jag inte skulle bli lycklig av att dela framtid med,
men hade inget emot att vara hans vän.
Han var väldigt ödmjuk, så snäll och betjänande att vem som helst kunde börja utnyttja honom enkelt,
han hade liksom ingen egen vilja utan man kunde styra honom precis hur man ville.
Jag är en tjej som "vet precis vad jag vill" för det mesta.
Även om jag ibland låter andra bestämma och få en chans att säga vad dom vill,
jag liksom övar på min ödmjukhet på det viset.
Den här killen var en kameleont, det är lite otäckt med sådana typer som inte har en egen vilja tycker jag.
Men dom är de mest ofarliga killarna som finns, tänkte jag.
Så när han frågade mig om jag ville komma till honom över en helg, så tackade jag ja.
Ruben protesterade lite grann åt min ide, men när jag förklarade hurdan personen var som jag skulle åka till och att jag aldrig skulle kunna bli intresserad av en sådan typ, så lugnade han ner sig. Men han sa det:

"Egentligen ska inte tjejer sova över ensam hos killar, även om det är en oskyldig situation så ska man vara till gott för exempel för andra kristna"

Jag tänkte att ingen behöver veta om att jag åker iväg ensam till en kille, och satte mig i bussen en Fredag eftermiddag.
Killen heter John, han hade lovat att komma och möta mig direkt efter jobbet och bjuda på bio. När jag klev ut ur bussen, var jag långt hemifrån och hans kram var i den osynliga världen första tecknet på att jag hamnat i en fälla.

"Nu får jag ha dig helt för mig själv" tänkte han. Det blev ingen bio för dom visade bara sjuka filmer just då, och jag vill vara noggrann med vad jag matar mig själv med.
Jag märkte att han var väldigt förälskad i mig, han tyckte om allt hos mig, även mitt hår på armarna.
För allt han gjorde och sa kände jag mig mer och mer som en fånge i hans hjärta. Men jag upptäckte inte det själv.
Jag bara upptäckte hur mitt andliga liv började kvävas mer och mer, från början ville jag be, dansa och lovsjunga med John, men snart tappade jag glädjen i det för jag var hans gäst och ville inte hela tiden säga vad vi skulle göra.
Att jag ville be m.m Jag blev köttsligare .
Jag blev en likgiltig person som spelade med i hans spel.
Masserade honom för att han sa att han hade ont.
Lät honom sitta tätt intill mig och stirra på mig som om han avgudade mig,
jag lät honom smeka på min kind ge mig komplimanger..
Medan jag själv var i en helt annan värld, jag satt och spelade med min mobil.
Jag förstod inte hur mycket det skulle skada mig att låta han tro att han hade mig hur dåligt jag skulle må av att jag släppte honom så nära mot min egen egentliga vilja. Han började ge mig smeknamn, han repeterade det jag sagt som om han aldrig ville glömma det.  Jag blev rädd.Jag ville fort därifrån! Och när jag egentligen kom hem, kände jag mig splittrad och trasig på insidan.
Ruben märkte att jag hade en hård yta och inte var mig själv.

"Jag ser att du inte mår bra.." Han satte sig bredvid mig där jag låg i sängen med huvudet vänt ifrån honom.
Jag förstod inte hur jag kunde må såååå dåligt efter något som inte alls låter allvarligt.
"Jag vet inte vad jag ska säga.. "
"gjorde han dig illa på något sätt?"
"Nej.. han liksom älskade mig och tog hand om mig"
"Varför mår du dåligt då?" Ruben gick och öppnade persiennerna i mitt rum.
"Känns som han stal en bit av mitt hjärta, eller att jag gav honom en bit av mig själv..Jag liksom spelade med och lät honom sitta nära och allt för att jag tänkte att han fick vara en nära vän.. men för honom betydde min närhet något helt annat, och därför lyckades han få något utav mig som inte jag alls menat för honom! Jag vill ALDRIG mer träffa honom!"

Ruben lyssnade och suckade till.
"Det låter otroligt att du kan känna av sådant.. att det betydde annat för honom."
"Det visade ju han på alla sätt, men hela hans kropp-språk och allt han sa" svarade jag.
"Sa inte du att du inte var intresserad av honom på något annat sätt än vänskap?"
"Jo, men hans hjärta ville nog inte acceptera det. Han sa att han bad Gud att få en tjej som jag,eller allra helst, mig"

"Så vad händer nu förutom att du mår dåligt ett tag och ska avsluta kontakten med honom?"
Undrade Ruben.
"Jag vill att du är arg på mig! Det förtjänar jag. Jag kan inte straffa mig själv tillräckligt hårt."
"Vad är poängen att vara arg på dig när du redan lärt dig läxan och vet att du gjorde fel?"
Undrade han och skrattade till åt mig.
"det bara skulle kännas bra, bättre om vi tillsammans kunde vara arg på det jag gjorde så att jag sedan när det är över kan känna mig förlåten och fri från denna tunga börda!"
"Tror inte du att det är Gud som redan tuktar dig genom att låta dig känna såhär mycket att du gjorde emot Hans vilja?" Sa Ruben.

Jag stannade hemma flera dagar och bad och kände mig trasig på insidan.
Nu börjar jag må bättre, men jag sörjer själva händelsen ännu.
Samtidigt har jag en självisk sida som saknar det uppmärksamheten som Johns gav mig.