~ Kristna noveller ~

 

Sarah går i stan med sin mamma, plötsligt kommer ett stort folkhop och Sarah och hennes
mamma tappar bort varandra.
Istället för att leta och ropa efter sin mamma så tar det hon ser all hennes uppmärksamhet.

Människor är högljudda och knuffas och trängs, de ser någonting som Sarah ännu är för kort för att se.
Några människor som tar sig förbi Sarah gråter som om hela deras hjärtan skulle brista.

Hon tar sig förbi några utav människorna och får se en fruktansvärd syn.
En blodig man staplar frammåt med tunga steg,
över sina axlar bär han på en tung tvärbjälke.
Han är helt naken och sönderslagen.

Sarah får tårar i ögonen, känner sig rädd.. Men av nyfikenet stannar hon kvar för att se
vad som kommer att hända.

Mannen snubblar och får en massa sand in i sina djupa sår som han fått utav piskrapp med krokar i ändarna. Vakten som går och stressar på honom och håller fortfarande kvar en piska i handen,
när mannen snubblat reser vakten upp handen för att slå till honom ännu en gång,
men en hand från folkmassan räcker sig ut och greppar vaktens arm och hindrar honom.
Sarah kan inte höra vad som sägs, men vakten ändrar sig och går och lyfter upp mannen istället.

-"Yeshuu... Yeshuua...Min son!.." Gråter en kvinna ur hjärtats djup och tränger sig för att komma honom
så nära som möjligt.

Han klarar inte av att lyfta upp bjälken,då väljer vakten ut en man från folkmassan som får ta upp Yeshuas bjälke och får själv blod på sina kläder utav den.

Sarah kollar runt efter sin mamma, men folket trängs så mycket och är så högljudda att hon inte kan höra
sin mammas rop, och hennes mamma kan inte höra hennes.

Sarah drar sig undan från folkmassan och sätter sig på ett trappsteg.
Hon känner sig rädd och ledsen, ångesten försöker komma över henne.
 Tänk om de kommer göra mig illa eller min mamma?

Efter ett tag så hör hon människor skrika, så som självaste döden plågade dom.
Det hjärtskärande gråten får Sarah att börja gråta.

Då kommer en vitklädd man till henne och böjer sig ner för att tala med henne i hennes ögonhöjd.
Han tittar in i hennes ögon med så mycket kärlek och frid så Sarah blir generad och tittar neråt.

"Varför gråter du min lilla vän?" Undrar den vitklädda mannen.
"Jag är rädd"  Svarar Sarah och tårarna fortsätter att rinna.

"Kom här.." Mannen räcker ut sina armar för att omfamna Sarah
Men Sarah ser hans händer och vill inte att han tar henne.
"Vad har hänt med dina händer?" Undrar hon

Mannen visar upp båda sina händer för Sarah och hon ser att det är ett hål i mitten på dom.

"Kom så ska jag visa dig något.."
Svarar mannen och tar henne i hennes hand.
Det känns konstigt för henne att hålla i hans hand, då den är skadad, men hon vill heller inte släppa greppet
för att så fort mannen tog hennes hand kände hon en glädje och frid strömma igenom hela hennes varelse.
Hon tittar upp på hans hand medan de går till stället där de fasansfulla skriken har hörts.

"Jag vill inte dit..." Säger Sarah och tittar på mannen med en vädjande blick.
Mannen svarar:
"Du måste få se det här."

Sarah och mannen närmar sig ett litet berg och klättrar upp på den..
Mannen ser Yeshua först och stannar upp och suckar.
Sarah är för kort för att se något.

Den vitklädda mannen visar med sina händer att han vill lyfta upp henne.
Hon låter honom göra det.

Sarah fylls utav förskräckelse när hon får se att de hänger män på pålar längre fram.
"Vad har hänt? Varför har de gjort så mot männen?!"
Mannen låter Sarah titta ett tag till innan han tar ner henne och går mot naturen där det inte är så mycket oväsen.
De sätter sig ner på marken och den vitklädda mannen börjar berätta:

"Du vet väll att när föräldrar kan bli arga på sina barn ibland?"
"mm" säger Sarah
"Vet du om att de blir arga för att de älskar och bryr sig?"
Sarah tänker till lite..
"Nej, det visste jag inte."

"Om ens föräldrar inte försöker stoppa och hindra dennes barn från dåliga och farliga saker,
då kan barnet råka riktigt riktigt illa ut.. Så föräldrar blir arga för att de egentligen innerst inne är ledsna och rädda för att barnen ska råka illa ut."

Sarah började berätta:
"Min mamma blev jätte arg på mig en gång när jag bara satt och tittade på naturen uppe på ett berg,
men jag minns inte varför hon blev så arg då"
Mannen svarade:
"Kan det ha varit för att du gick för nära kanten och kunde ha ramlat ner?"
"Mm.. kanske.. " Sarah tänkte tillbaka och mindes att hon suttit längst ut på kanten.
"jo, så var det nog." tillade hon.
"Oftast så kan man få en konsekvens för att föräldern vill försäkra sig om att det aldrig aldrig mer ska ske igen"
Sarah tittade upp på mannen och nickade till lite lätt.

 

"På samma sätt som föräldrar kan bli arga på sina barn, så kan också Gud bli arg på oss människor
som är Hans barn och Han straffar också"
"Hur då?" Undrade Sarah
"Det värsta som kan hända är att de inte kommer in i Hans vila, in i himmelriket,
de händer dom som lever i synd och inte vill omvända sig"

 

"vart hamnar man då?"

Mannen tystnade till ett tag och såg in i hennes ögon.
Hans ögon fylldes utav tårar och han blev allvarlig:
"Dom hamnar på en plats där dom plågas för evigt utav demoner,
den platsen kommer slutligen att lyftas ner i Helvetet som är en brinnande eldsjö...

 

...men det är INTE Guds vilja att människor hamnar där, därför kom Yeshuas ner till jorden, 
Han kom och tog på sig alla människors synder så att alla som tror ska bli räddade!"

"Yeshuas?"
"Ja, mannen som var helt blodig och blev fastspikad på pålen med tvärbjälken."

"oj!"
Sarahs ögon lös upp för nu förstod hon vad som egentligen hade hänt.
"Kan vi gå tillbaka till honom?" Undrade Sarah..
"Ja, vi gör det."

Atmosfären var tung omkring de tre männen som spikats upp,
det var mycket hårda dömande blickar från personer som såg upp till dom, och en del uppsvällda ansikten på grund utav att några gråtit i timmtal.

Mannen som hängde på den mittersta tvärbjälken,som hette Yeshua, orkade inte hålla huvudet uppe, men på hans mage kunde Sarah se att han fortfarande levde.
Plötsligt reser Yeshua upp sitt huvud och ser upp mot himlen med kisande ögon
han ropar:
"ELI ELI LAMA SABAKTANI!?"

Sarah hör hur ångestladdat och smärtfyllt ropet var och tar tag i den vitklädde personens hand för
att söka tröst och trygghet.
Hon tittar upp mot honom och tårar börjar rinna ner för hennes kinder
hon viskar tyst till Gud:
"Förlåt mig Gud för alla mina synder"

Mannen börjer sig ner bredvid henne, ger henne en puss på pannan och viskar:
"Jag förlåter dig"

Sarah upptäcker då hålen i hans fötter också.. Plötsligt förstår hon någonting som gör henne skrämd,
hon backar och upptäcker att  Yeshua som är upphängd har hål på precis samma ställen.

Hon vänder sig för att bekräfta att den vitklädde mannen är samma person,
då han plötsligt är borta.

Men en underlig spännande känsla finns inom henne och hon känner sig mycket mognare.
Då ser hon hennes mamma rusa fram till henne och täcker för hennes ögon med sin hand,
för att hon inte ska se mer.
"Mamma, mamma det är ingen fara.. det var bara bra för mig att jag såg!"

Mamman blir förvånad och stannar upp och ser in i sina dotters lysande ögon.
Sarah ser att hennes mamma gråtit mycket..
"Var inte ledsen mamma, han lever!"














//Johanna Mikkola