Barn av en stjärnklar himmel del 4
Emma kunde inte kommunicera med barnen riktigt förrens efter några månader då de hade börjat förstå endel Engelska ord.
Det fanns en speciell flicka där som hette Mi, hon var 8 år gammal och fick med jämna rum syner från Gud,
ofta var det himmelska visioner där hon fick möta sina egna och de andra barnens föräldrar och förmedla budskap dem emellan.
Emma hade svårt att tro att detta var från Gud från början och förbjöd flickan att berätta sina visioner,
men då började de komma ut i andra former, när hon ritade och gjorde berättelser, och allt hon ville prata om var hur vackert det var i himlen och allt hon upplevt där.
Mi kom och knackade på min dörr till mig en kväll då de egentligen skulle ligga o sova och gav mig en teckning,
det var ett hus och framför huset stod en man som hon sa var min pappa.
"Det där är ditt hus, som du kommer att få när du kommer till himlen"
sa hon.
Då visste jag att hon bara fantiserade alltihoppa för min pappa levde.
"Älskade Mi, du har en otrolig förmåga att fantisera, men vi måste lära oss att göra skillnad på fantasi och verklighet.. kan du komma på saker som tillhör fantasi-världen?"
"Drakar... Jultomten.. tandfeen.." svarade hon.
"Himlen finns, men ingen kan veta hur det är där förrens vi är döda." Svarade jag.
Jag tänkte att hon försökte fly till denna fantasivärld för att stå ut med verkligheten,
men en dag kommer hon som att falla ner på asfalten om inte någon varnar henne om att inte låta fantasierna ta för mycket plats inom henne.
"Emma, din pappa dog i en bilolycka för en månad sedan"
sa hon och lämnade rummet, hon ville inte alls lyssna på vad jag hade sagt.
Men när hon lämnat rummet kände jag en oro i mig börja växa, tänk om detta var sant?
Tänk om min pappa var död? Jag måste få reda på detta.
Det fanns en speciell flicka där som hette Mi, hon var 8 år gammal och fick med jämna rum syner från Gud,
ofta var det himmelska visioner där hon fick möta sina egna och de andra barnens föräldrar och förmedla budskap dem emellan.
Emma hade svårt att tro att detta var från Gud från början och förbjöd flickan att berätta sina visioner,
men då började de komma ut i andra former, när hon ritade och gjorde berättelser, och allt hon ville prata om var hur vackert det var i himlen och allt hon upplevt där.
Mi kom och knackade på min dörr till mig en kväll då de egentligen skulle ligga o sova och gav mig en teckning,
det var ett hus och framför huset stod en man som hon sa var min pappa.
"Det där är ditt hus, som du kommer att få när du kommer till himlen"
sa hon.
Då visste jag att hon bara fantiserade alltihoppa för min pappa levde.
"Älskade Mi, du har en otrolig förmåga att fantisera, men vi måste lära oss att göra skillnad på fantasi och verklighet.. kan du komma på saker som tillhör fantasi-världen?"
"Drakar... Jultomten.. tandfeen.." svarade hon.
"Himlen finns, men ingen kan veta hur det är där förrens vi är döda." Svarade jag.
Jag tänkte att hon försökte fly till denna fantasivärld för att stå ut med verkligheten,
men en dag kommer hon som att falla ner på asfalten om inte någon varnar henne om att inte låta fantasierna ta för mycket plats inom henne.
"Emma, din pappa dog i en bilolycka för en månad sedan"
sa hon och lämnade rummet, hon ville inte alls lyssna på vad jag hade sagt.
Men när hon lämnat rummet kände jag en oro i mig börja växa, tänk om detta var sant?
Tänk om min pappa var död? Jag måste få reda på detta.