~ Kristna noveller ~

Emma är en person som utstrålar kärlek och frid.
När hon ler så gör hon det enda från själens djup, det kan man se i ögonen.

Människor förlitar sig på henne och ber henne om hjälp i vardagen,

speciellt när det gäller andliga frågor, och saker som har med GUD att göra,

för det vet alla.

GUD är hennes allt.

Många tycker illa om henne, för de är inte av kärleken och ljuset.

Det står inte ut med sanningen som bor i henne och är hos henne.

Emma sitter i en tåg, tittar ut på naturen som är helt annorlunda än den skandinaviska.
Omkring henne sitter det människor och talar främmande språk,
de har svart hår och mörka ögon.
Hon själv är ljus, hon har ljusbrunt lockigt långt hår och grön-blåa milda ögon.
Hon är klädd väldigt kvinnligt, med en tunn kappa över hennes blommiga lila klänning,
hon bär med sig en tung resväska, en ryggsäck och en handväska.

Hon är ständigt i bön och tackar Gud för den resa Han sänder henne på.
Hon fick för några år sedan välja att gifta sig med en stilig gudfruktig man,

eller att leva ensam för Gud.
Trots många tårar och ångest, valde hon det bästa.

Att leva ensam för GUD.

Det otroliga var att sedan den dagen så har hon inte kännt sig ensam längre,
sedan den dagen älskar hon inte en person (man) mer än alla andra,

utan hon har en jämställd större kärlek för alla människor hon har omkring sig.

Jesus visar henne i förväg vad hon har framför sig,
han är hennes störste beskyddare och hennes största kärlek.
Hon kan höra Hans röst varje dag.

Jesus gav henne pengar och datum för när hon skulle ut på denna resa,
denna resa ut i världen. Ensam.
hon gav bort allt hon hade och sa upp lägenheten "helt galet!" skulle många tänka.
Men hon själv sitter och ler, känner mer fred och lycka än få fått göra under hela sina liv på denna planet.

Emma slumrar till och vaknar av Jesus röst.
"Emma, byt tåg nästa station och åk till ett ställe som heter Kin Joar"
Emma såg texten framför sig i en indre syn och plockade ihop sina saker.

För några år sedan hade hon varit väldigt rädd och orolig över att behöva resa ensam som kvinna.
Men nu var hon inte rädd för någonting, hon såg varje människa som hennes eget barn.
Med överväldigande kärlek och förståelse.
För henne gjorde det inget om hennes resa skulle sluta i döden,
inget kunde hända henne utan att Jesus gick med på det.
Han varnade henne ofta innan då det var någon fara påväg.

Hon klev av tåget och såg att hon hamnat i en större stad,
det var människor i mängder som kaotiskt rusade hit och dit.
Det verkade även finnas närmare 20 tågräls utifrån att rälset hon klev av på var numrerat till 22.

Hon kunde inte undgå från att bli lite stressad, och kunde inte höra Jesus svar
då hon hade svårt att fokusera på det andliga.
Hon försökte få tag på någon som kunde förstå hennes engelska men lyckades inte få tag på någon som
förstod hennes språk och hade tid att lyssna.

Efter en timmes springande hit o dit med sin tunga resväska satte hon sig bara ner och kände sig en aning frustrerad.
"Förlåt mig Jesus, hjälp mig" Sa hon ut på Svenska.
Hon försökte blunda och fokusera på Jesus, men återigen gick det inte.
Hon suckade och reste sig upp för att fortsätta försöka självmant lista ut vart tåget skulle åka ifrån,
då kom en ung man och rusade ikapp henne,
"ursäkta mig fröken, ditt tåg åker från samma räls som du klev av."
Emma vände sig om och tittade bakåt åt det håll där hon kommit ifrån,
när hon sedan vände sig för att tacka mannen så var han borta.

Det måste ha varit en ängel, tänkte hon och tackade Jesus inom sig.

Tåget stod redo att åka när hon steg på.
Hon hade fått se visioner och drömmar om stället hon skulle till,
hon skulle hitta en äldre kvinna som bodde med föräldralösa barn.