Unga martyrer -kap 2 Fler offer
Efter ett dygn kom dom in med fler kristna in i rummet..
Jag tänkte att det måste finnas någon psykopat kring detta som kommer att mörda oss alla samtidigt när han
samlat ihop tillräckligt många offer.
De nya syskonen vi fick träffa var inte svenskar, så vi lärde varandra lovsånger i våra modersmål.
Vi var nu 6 personer i rummet, en kille som hette Juan var oss alla till andlig välsignelse, för
han hade sådan tro och glädje i det vi fick utsättas för för Jesus skull.
Det smittade av sig lätt till mig och vi blev goda vänner,
han var så kärleksfull och omhändertagande.
Han berättade att han vetat hela sitt liv att denna dag skulle komma och Gud förberett honom under flera år
genom svåra saker. Han kände sig så tillfreds med sitt liv och berättade om massor han fått göra för Kristi skull.
Guds ande var starkt med den killen, men det som gjorde mig ledsen var att han gång på gång bekräftade
det indirekt att han viste att han snart skulle få lämna jorden.
Jag behövde någon som han nära mig.
Samtidigt verkade det som att jag var också till stor uppmuntran för honom, för han sa att han var glad över att
ha träffat mig, och sa ofta ett stort Amen! efter mina meningar som jag memorerade ur bibeln.
Till skillnad från honom kände jag mig ändå inte färdig till att lämna jorden.
Jag ville se fler själar bli frälsta först!
"Shit! I need to pee! How can I do?!"
Vi hade många problem och motgångar där vi var, men atmosfären var himmelsk.
Det här låter kanske orimligt, men det fanns tillfällen då jag inte önskade mig vara någon annanstans
på jorden än just där vi var.
En vakt kom och väckte oss en natt.
Han hade känt atmosfären och kom för att lämna sitt liv till vår Gud i smyg!
Han kom in med vatten till oss alla och lossade på rep som blivit för hårt åtdragna.
Den här mannen var som Jesus för oss.
Han började komma till oss varje natt i smyg och vi fick mer styrka att hålla oss vid gott mod
och tro om att vi kunde bli räddade!
En dag så hände det vi alla vetat att skulle hända, dom kom in för att hämta Joan.
Efter en stund hördes ett skott och vi alla bara visste att dom tagit hans liv,
så vi alla brast ut i gråt.
Men när vi gråtit ut ett tag så kom bibelverser till oss om att inte sörja när någon kristen dör..
Och det var faktiskt målet och största glädjen för Juan, att få ge sitt liv för Jesus-skull.
Jag fortsatte med den nya styrka Juan smittat av sig till mig, att göra det lättare för de andra
personerna som var kvar.
Vi pratade om avd vi alla tänkte på och saknade, det skapade en ny atmosfär i rummet,
alla kunde med sina inre ögon fantisera det som pratades om och det var ett bra sätt
att få tiden att gå fortare.
Vi pratade om vad vi alla ville göra om vi skulle bli fria,
och hur vi skulle tänka om vi skulle dö.
Vi bad mycket för vakterna.
Bland oss fanns en tjej som inte kunde engelska, men jag är säker på att hon kunde känna av
atmosfären kring det vi pratade om. Även om hon var väldigt ledsen och nedstämd.
Och hon kunde vissa utav sångerna vi sjöng på sitt språk.
Så vi försökte lära oss utav henne.
Det visade sig efter ett tag att hon faktiskt kunde några ord på engelska,
det var visserligen väldigt få ord men hon hade mått för dåligt i början för att vilja prata med oss.
"Maj papa, souldier muslim" "Aijm ksitian, Jiisis kamm to mi in a night"
Jag misstänker att hon menade att Jesus uppenbarat sig för henne, och att hennes pappa
som var muslim fått reda på att hon blivit kristen.
Vidare till nästa sida:
http://kristnanoveller.blogg.se/2012/april/unga-martyrer-kap-3-den-goda-vakten.html